Vad är då Si-Gung Bochinna Kung-Fu?

Kung-Fu (skrivs ibland som Gung-Fu) är ett sentida samlingsbegrepp för kinesiska kamparter. Ett äldre begrepp för samma sak är Wushu. Kung–Fu betyder ”Skill from hard work” vilket kan översättas till ung. ”Skicklighet/förmåga ur hårt arbete”.

En instruktör inom Kung-Fu brukar kallas Sifu och Si-Gung betyder Sifus Sifu alternativt farfar/morfar så en Si-Gung är således en mästare inom sin gren/familj av Kung-Fu.

Bochinna kommer ur ett traditionellt kampsystem som heter Chin’na. Chin’na i sig är ingen egen stil utan ett kampsystem som de flesta kinesiska stilar använder sig av i olika omfattning, t.ex Shaolin Chin’na, Wing-Shung Chin’na. Själva orden Chin och Na betyder att ”gripa” och ”kontrollera”. Ordet Bo betyder att det är Bo Jonsons sätt att utöva Chin'na.

Om man då läser ut hela namnet så blir det ung. Mästarens Chin’na kampkonst.

Bochinna är alltså namnet på stilen vi tränar och klubben i Norrköping heter Si-Gung Bochinna Kung-Fu för att markera att detta är huvudklubben.

Då Bochinna egentligen bara är ett modernt sätt att utöva Chin'na så är det lättaste sättet att beskriva Bochinna, att beskriva Chin'nas grunder. Chin'na består av fyra olika typer av tekniker:

• "Fen Jin" eller "Zhua Jin" (dela muskler/senor, gripa muskler/senor). Fen betyder “att dela”, zhua betyder att greppa och jin betyder muskel/sena. Det innebär att man sliter sönder sin motståndares muskler eller senor.


• "Cuo Gu" (felplacera skelettet). Cuo betyder "fel, oordning" och gu betyder "ben". Cuo Gu betyder därför tekniker som felplacerar motståndarens skelett och appliceras oftast på leder.


• "Bi Qi" (försegla andning). Bi betyder "att stänga eller försegla" och qi, eller mer specifikt kong qi, betyder "luft". "Bi Qi" är tekniker som hindrar motståndaren från att andas. Här finns det en skillnad mot ren strypning då dessa tekniker inte alltid utövas mot luftstrupen utan även kan utföras mot lungornas omgivande muskler för att chocka systemet så att det drar ihop sig vilket förhindrar inandning.


• "Dian Mai" eller "Dian Xue" (försegla vener/artärer eller akupressur mot hålrum). Liknande det Kantonesiska kampsystemet Dim Mak, så är dessa tekniker för att försegla eller slå mot blodkärl och chi-punkter (kraftpunkter, kraftcentran).

Lite historia

Bo Jonson är född 1940 och började 1955 med Siu Lum men det höll han bara på med en kort tid. Någon gång under 1956 så träffade Bosse en man som hette Paul Lee som lärde ut Chin'na till ett litet antal ungdomar bl.a. sin egen son Charles Lee. Under Paul Lee och tillsammans med Charles Lee tränade Bosse i många år innan familjen Lee återvände till Nanking (som var deras ursprung). Efter detta så fortsatte Bosse att träna Chin'na på egen hand tills han på 70-talet bestämde sig för att göra förändringar i stilen för att den skulle bli effektivare ur självskyddssyfte. Bosse har i många år arbetat som väktare och utbildare i handgemäng. 1973 påbörjade Bosse så sakteliga med att förändra stilen tillsammans med en man från Taiwan som heter Fure-Ning Dun och som hade arbetat som militärpolis i Taiwan. Samtidigt som stilen började förändras så började tanken på att bedriva klubbverksamhet fram, och de första försöken att driva klubb genomfördes. I början gick det väl lite fram och tillbaks men sedan mitten av 80-talet har aktiv organiserad klubbverksamhet bedrivits. I samband med att klubbverksamheten började fungera på 80-talet valde också Bosse att sätta sitt eget namn på stilen för att markera skillnaderna mellan Bochinna och traditionell Chin'na. Idag bedrivs den operativa delen av verksamheten av Fredrik Nilsson (har tränat sedan 1986) och Magnus Holmqvist (har tränat Bochinna sedan 2003 men har före det brunt bälte i Ju-Jutsu vid Norrköpings Ju-Jutsuklubb), men Bosse finns ofta på plats trots att han fyllde 70 år under 2010.

Lennart Olsson från Lo Wushu Norrköping och Bo Jonson någon gång 1985.

Bo Jonson någon gång 1985.